Mellan gränserna av rädsla och skuld.
Vart gick jag fel? Jag förlorade en vän.
Jag skulle ha stannat uppe med dig hela natten,
Då hade jag vetat hur jag räddar ett liv.
Jag kommer ihåg för flera år sedan,
någon sa att jag skulle skaffa mod när det gäller kärlek. Jag gjorde det.
Och du var stark, och jag var svag. Min illusion, mitt misstag. Jag var slarvig, jag glömde...
Och nu när allt är över, finns det inget att säga. Du ha försvunnit utan besvär. Du har vunnit. Du kan gå och berätta för dem.
Berätta allt jag vet, skrik ut det från hustaken, skriv det över himlen, allt vi hade är borta nu.
Berätta för dem att jag var lycklig, och att mitt hjärta är sönder, alla mina sår är öppna, berätta vad jag hoppades på. Omöjligt.
Att ramla av kärlek är svårt. Att ramla av svek är värst. Trasig tillit och trasigt hjärta, jag vet...
Tro att allt du behöver finns där. Att bygga upp tro på kärlek är värst. För jag vet att tomma löften kommer att användas.. Jag vet...